En liten råttbebis som kom in till kliniken skulle avlivas för att den skadat sitt öga. I ett svagt ögonblick (hos mig) bestämdes istället att veterinären skulle försöka operera bort det skadade ögat och att den skulle rehabiliteras hemma hos mig…

Operationen gick bra, men det var pillig med det mesta då patienten endast vägde 34 gram. (Efterföljande behandling bestod av 10 dagar med 1 droppe metacam.)

Under uppvaket fick råttbebisen ligga inbäddad i värmehandskar. Råttor tar betydligt längre tid på sig att återhämta sig efter de mediciner som ges än många andra djur. Så den normala vingligheten och håller i sig upp emot ett dygn. Han och hans utsedda kamrat, en annan liten råttunge som föddes utan svans transporterades hemåt. (Han klarar sitt vardagliga liv men kommer vara lite hämmad vad gäller balans och avancerad klättring.) De installerades i en liten hamsterbur, som är en av de få burar som är hyfsat rymningssäker för sådana här små rymningsbenägna djur. Roligare och betydligt bättre alternativ finns sedan då de vuxit till sig lite i storlek.

Dagen efter har han hämtat sig och kan röra sig normalt. Han vill inte att sidan av huvudet, där det skadade ögat satt, ska vidröras men beter sig för övrigt normalt och såret ser fint ut. Två dagar efter operationen så ser jag att stygnen har gått upp, ögonhålan är vätskefylld. Efter kontakt med min veterinär bestäms att vi avvaktar då troligheten att det ska fungera att lägga nya stygn i det området är liten. Redan efterföljande dag ser det mycket bättre ut och allt börjar torka ut.

Den lilla rackaren är nu mycket aktiv, mer så än sin svanslösa kompis. Att ge medicinen har börjat bli besvärligt då råttis måste sitta stilla under den tiden 🙂

Nu, drygt en vecka efter ingrepp och flytt har de nu repat sig, har stor aptit, och är redo att hitta sina nya hem. Hmm, ja det blev ju vi… Dottern har nu döpt dem till Rammi och Hammi och de kommer nu vara en del av våra liv de närmaste 2,5 åren (uppskattningsvis).