För 4 veckor sedan hämtade jag hem 10 värphybrider, s.k. industrihöns, som producerat de ägg som säljs i din vanliga mataffär. Vid 1,5 års ålder lägger de inte längre lika många ägg och denna produktionsminskning leder till att de då skickas till slakt. Tio av de ca 2000 som fanns i den lilla värpbesättningen fick alltså följa med mig hem istället för att transporteras i flera timmar till slakt. När man håller så många höns tillsammans så blir det ett hårt tryck och fjäderplockning är vanligt förekommande.

Första dagen fick de ta sig ur transportlådorna och bekanta sig med sitt nya hem. Dag två blev det klo- och näbbklippning. Detta då flera hade mycket lång näbb och långa skruvade klor som gjorde det svårt för dem att gå. Att klippa så långa klor och näbbar är inget man bör göra själv om man inte är van att klippa på fågel. Både klor och näbb blöder om man klipper för långt och det är viktigt att behålla en bra form på näbben.

Efter två veckor upprepades proceduren, men det var inte lika mycket att åtgärda denna gång. Mannen som hjälpte mig att hålla i de små hybriderna anmärkte på att redan efter bara två veckor så var de mycket starkare än tidigare.

De första 3,5 veckorna fick de sitta i karantän, d.v.s. en egen inhägnad på gården en bit ifrån de andra hönsen. De lärde sig att picka och att man faktiskt kunde hitta en hel del godsaker genom att krafsa i marken. Sedan var det dags att förenas med de andra hönsen här på gården. Nya fjädrar är på gång att växa ut och de ser inte längre lika bleka ut.

Även om det nu blev en fördubbling av hönsa-skaran här på gården så finns det ett gäng ägg i kläckaren.