Det går så fort nu med de små kycklingarna som hämtades hem för dryga 7 veckor sedan. Eller ja, fem kläcktes ju här hemma, men övriga fem hämtades hem kläckta och ett par dygn gamla. De äter och sprätter ut fantastiska mängder foder. De börjar nu får sina riktiga fjädrar och riktiga färger. Till och med jag som är lite ovan kan nu ana vilka som är tuppar ibland dem.

De är fantastiskt charmiga små varelser och man kan se att de börjar utveckla personligheter. Idag har de vågat sig ut längre på gården än tidigare. Även de äldre hönsen har sökt sig längre bort från hönsgården än tidigare. Tur att man har förstående grannar som inte förolämpas av nyfiket besök smiley. Alla har verkligen varit ute och traskat idag, utom Gunnel. Hon har nämligen bestämt sig för att det var en god idé att börja ruva. Eftersom hon låg ett par dagar utan några ägg alls beslöt vi oss för att åka och köpa några blandrasägg som vi petade in under henne. Samt ett par ägg från Julia (värphönshybriden). Gunnel hade tydligen inte ens lagt ett enda eget ägg innan hon bestämde sig för att ruva (när de ruvar och när de tar hand om kycklingarna lägger de inga egna ägg). Nu har hon i alla fall 12 ägg under sig (tror jag). Jag har lyst några av dem med en lampa för att se om det fanns befruktade ägg. För en ovan en var det lite svårt på de bruna äggen, men i ett av de vita från Julia sägs en tydlig “spindel” av blodkärl. Tror även att de bruna är befruktade och på gång i utvecklingen… Så snart blir det natur-ruvade kycklingar också, som det kallas när de inte kläcks fram i maskin.

De övervakas noga, både av de något äldre tupparna, som börjat växa in i deras roller på allvar nu, och av katten Gösta som inte helt har godkänt att dessa fåglar ska accepteras här på gården.