I mitt dagliga arbete som djurvårdare på klinik, som jag haft som arbete de senaste 6 åren ungefär, möter man dagligen djurägare. De flesta är trevliga och helt normala personer, men idag (eller kanske snarare jämt) är det ytterligheterna som irriterar mig. Det kan ringa djurägare på jourtid (kvällar, nätter, helger) för att hunden har fått en fästing och djurägaren nu absolut måste veta allt om Borrelia och om hunden kommer dö. Hunden kommer inte dö av fästingen innan kliniken har ordinarie öppettider (och bemanning att besvara frågor som denna) OM den nu fått Borrelia av just den fästingen. I stressiga situationer, framförallt, kan det vara frustrerande att behöva ta hand om oroliga djurägare i denna kategori. Men alla dagar att jag tar hellre 10 sådana samtal än att tar hand om den andra ytterligheten – djurägare som inte förstår allvaret.

Det är obeskrivligt frustrerande att samtala med djurägare som inte verkar kunna förstå varför en veterinär behöver uppsökas då fågelns ben böjer sig åt fel håll (benet är alltså brutet, eller i alla fall ur led) när den sitter på pinnen, eller går på det. Kaninen som inte ätit på två dagar och bara sitter stilla tryckt mot golvet (magsmärtor och stillastående tarmar är livsfarligt hos kaniner) som meddelar att de kanske behöver tips på något att ge hemma, som de redan har hemma – för annars går det inte. Hundägaren som fnyser åt att man rekommenderar vaccin, för lite hosta har ju ingen dött av! Ofta kan de tycka att det är dyrt, eller besvärligt att komma in eller andra bra ursäkter. Till slut lyckas man få dem att förstå att det kanske vore bra att låta veterinären ta en titt i alla fall. Det är då de säger: tack för informationen, då ska jag ringa till min ordinarie veterinär!smiley

Djurägaren har ansvar för sitt djur, ett ansvar att se till att det sköts enligt gällande lagstiftning och att ge djuret veterinärvård eller åtminstone avliva vid sjukdom för att förhindra lidande. Att ha djur är ingen rättighet, snarare en skyldighet!